Är musik i gudstjänsten en självklarhet?

Våra gudstjänster bygger på och utgörs till stor del av sången och musiken. Knappt samlas vi innanför kyrkans väggar utan att musiken finns där. Att det är på det viset är naturligt och viktigt – men inte självklart. Att bara ha musiken för att den ska vara med tror jag kan få motsatt effekt, på samma sätt som allt annat i gudstjänsten. Om vi inte förstår varför vi läser Ordet, erbjuder förbön eller bryter brödet blir det tomma ord, tradition utan liv och manifestation utan mening.

Varför är då musiken så viktig för oss? Varför sjunger vi sånger, söndag efter söndag? Jag kan se flera – mer eller mindre självklara – skäl. Inte ett heltäckande svar, men ändå en början. Alla har vi våra personliga skäl och erfarenheter, varför det är viktigt att söka sig tillbaka till frågan: Varför gör vi det vi gör på det sätt vi gör det?

I Bibeln ser man att musiken genom alla tider varit del av gudstjänst och tillbedjan. Både i de historiska skildringarna, genom nytestamentliga brevens uppmaningar och inte minst det faktum att flera av böckerna i Gamla Testamentet är just sångtexter och poesi. Varför det är så, kan förklaras av följande punkter.

• Musik är ett sätt för oss att uttrycka oss. I musiken ryms hela livets känslospektrum – från glädje och tacksamhet till sorg och klagan. Musiken begränsar inte heller våra uttryck och känslor. Tvärtom ger musiken utrymme för vad vi känner, ger våra känslor möjlighet att uttryckas.
• Musik slår an en ton, skapar en känsla. Exempel: När du bjuder hem vänner en kväll säger ditt musikval mycket. Klassisk musik kan signalera att vi ska ha en lugn kväll, tid för att samtala och lyssna. Är det istället ösigare musik i högtalarna kan en känsla av fest skapas. Att musikvalet är viktigt för butiker, restauranger och klubbar bekräftar också detta – att rätt musik vid rätt tillfälle kan skapa förväntan.
• Musik kommunicerar. Oavsett om det är Whitney Houston, Bob Dylan eller ABBA som sjunger, kommuniceras något och lyssnaren påverkas, inte minst om lyssnaren vill lyssna. Bra musik påverkar i en positiv riktning, ställer de viktiga frågorna, väcker de goda tankarna.
• Musiken skapar enhet. Likt när vi läser nedskrivna böner eller bibelord tillsammans samlas vi kring en längtan, vilja, tanke och mål. Musiken och lovsången i gudstjänstlivet skapar inte bara en känsla av enhet för att vi sjunger samma sak. Vi öppnar tillsammans upp oss för vad Gud vill säga till oss, samtidigt som vi ”kommer överens om att be om något” (Matt. 18:19-20).

Därför känns det viktigt att vi påminner oss själva och varandra om att vi inte bara ska ”köra några lovsånger” som om vi spelade upp vilka låtar som helst. Musik är på allvar och inte minst i gudstjänsten när texterna är stora ord, vi uttalar en förväntan på Guds närvaro och vi samlas i Jesu namn.

För övrigt. När musiken tenderar att bli en ”helig ko”, något som vi inte får ifrågasätta, minns att musiken aldrig är ett (av många) redskap, inte målet. Målet uttrycks bäst av Johannes Döparen: Han skall bli större och jag bli mindre (Joh. 3:30).

Twitter om lovsång

Idag slängde jag ut en fråga på Twitter:

Hur skulle du beskriva #lovsång på 140 tecken? Dela era tankar så samlar vi ihop till ett blogginlägg.

— En blogg om lovsång (@lovsangblogg) January 5, 2012

En stund senare hade flera formulerat sina tankar om lovsång:

Worship is about connecting with God who is greater, older, wiser, smarter, more powerful & loving – you only need to surrender yourself!

— David Johansson (@davidsthlm) January 5, 2012

@lovsangblogg Att med hela våra liv (allt vi är och gör) älska, följa och tillbe den Gud som vi möter i Jesus Kristus! — Rikard Edefors (@REdefors) January 5, 2012

Tillbedjan är inte ytterligare en grej vi gör när vi samlas i kyrkan. Tillbed. är tacksamhet, lydnad, helighet, ett liv med Gud & med andra — CharlotteNordin (@CharlotteNordin) January 5, 2012

@lovsangblogg Lovsång är ett yttre uttryck för nångonting som har hänt på insidan när man möter Jesus. Tillbedjan är en livsstil.

— Nancy Eurell (@nancyeurell) January 5, 2012

@lovsangblogg Att leva intim nära Jesu hjärta. Att känna Anden. Älska Herren av hela sitt hjärta, själ, förstånd, å sin nästa som sig själv.

— Emma Luiga (@foreverinloved) January 5, 2012

@lovsangblogg Lovsång är liturgi (församlingens tjänande varandra och upphöjande Gud) och kan uttryckas i musik och/eller ord.

— Mattias Thurfjell (@thurfjell) January 5, 2012

Intressanta och bra tankar, tycker jag. Hur tänker du kring lovsång, hur skulle du förklara lovsång på 140 tecken? Skriv på Twitter till @lovsangblogg eller i kommentarsfältet nedan.

Lyssna

Vi sjunger mycket.
Många toner. Stora ord.
Vackra stämmor.

Minns också detta:
Gud har en sång
till dig.

Lyssna till honom.
Den enda som verkligen är
den han säger att han är,

han har också ord
till dig.
Ta emot, ta in.

Och ge vidare.

Nyårslöften för lovsångsledare

2011 går mot sitt slut. Ännu en gång kommer nyårslöfte och nystart på tal. Vi summerar våra liv och på något område vill vi förändring, förbättring, förnyelse. På många sätt kan nyåret också bli ett tillfälle för församlingen att stanna upp, på nytt ta upp riktningen.

Inte minst lämpar sig detta hos oss lovsångsledare. Ta tillfället att samla lovsångsledarna i din församling för att utvärdera och summera 2011. Vad har vi varit med om? Hur är ”känslan” över lovsångsledandet, trivs vi i vår tjänst? Det praktiska, hur fungerar det?

Och blicka framåt. 2012. Vad längtar vi efter? Vad vill vi se? Vad kan jag förändra i mina förberedelser, i min attityd, min inställning? Hur vill vi om ett år summera 2012?

Ta tid för de viktiga frågorna och goda samtal med de andra ledarna i församlingen. Ett gott nytt år!

Böcker för lovsångsledare

Förra veckan slängde jag ut en fråga på Twitter:

Visst finns det alldeles för få böcker om lovsångsledning! Om vi ska samla ihop en lista över bra böcker på temat, vilka rekommenderar ni?

— En blogg om lovsång (@lovsangblogg) December5, 2011

Det är här i Sverige en ovanligt svår fråga, just för att det finns så få böcker på temat att läsa. Visst finns det böcker som i ett bredare perspektiv har mycket att säga om lovsång och tillbedjan, men böcker som konkret är skrivna till tillbedjare i allmänhet och lovsångsledare i synnerhet är svåra att finna. Ännu svårare är det att hitta böcker på temat som dessutom är skrivna på svenska – skrivna i vår kultur, i våra sammanhang. Här följer ändå ett första försök till sammanfattning. Vet du om fler bra, läsvärda böcker för lovsångsledare? Markera dina favoriter i omröstningen eller tipsa om fler genom att kommentera, så hjälper vi varandra att hitta bra böcker för lovsångsledare.

Vad förväntar vi oss av lovsångsledarna?

Vilken roll har församlingens lovsångsledare? Jag tror att det är en viktig fråga att fundera kring, när man närmar sig frågan om lovsångens roll i församlingen. Vår syn på lovsångsledarna har en tendens att påverka vår syn på lovsången. Och vice versa.

Är lovsångsledarna först och främst cheerleaders? Trevliga människor, gärna med eviga leenden på läpparna och med (för) enkla svar på svåra frågor, likt hejarop som alla kan stämma in i. Människor som likt inga andra kan få hela församlingen oavsett omständigheter att sjunga med i ”Han har gjort mig glad”.

Eller de musikaliska genierna? Hundra och ett instrument hemma i vardagsrummet. Alltid nya arrangemang på gång som får människor i alla åldrar att digga till kollektsången. Aldrig en felstämd gitarr och alltid de bästa musikerna i sättningen.

Eller möjligen den ständige organisten? Alltid varit, kommer alltid vara. Helst psalmboken, ibland även ett postludium från en av de stora.

Vad vi förväntar oss av våra lovsångsledare påverkar också vår förväntan på lovsången. Förväntar vi oss käcka inspiratörer som alltid ska få mig på bra humör? Ska de mest av allt leverera högkvalitativ musikalisk avkoppling? Eller ska de framför allt se till att det alltid ska vara som det varit?

Jag tror på en annan väg. Där lovsången mest av allt, först och främst, helt och fullt är ett uttryck från oss till Gud och från Gud till oss. Här ligger också det relevanta, djupare än vad en haussad stämning eller svängig musik någonsin kan framkalla. Det relevanta är just att vi får möta Gud där vi är och att Gud möter oss där vi är. Inget mindre än så kan vi nöja oss med.

Därför blir det rentav farligt om vi förminskar lovsångsledning till någon form cheerleading eller musikalisk perfektionism. Vi missar målet. Då kan vi lika gärna stänga av, lägga ner, gå hem.

Min längtan är att mitt ledarskap i lovsången skulle få utvecklas till att ännu mer få handla om att hjälpa människor att söka Gud där de befinner sig i livet. Och samtidigt förmedla en djup tillit till att vi också är sökta av Gud, där vi är. Allt annat måste få komma i andra hand.

Lovsång i juletid

Första advent är en av de främsta gudstjänsthögtiderna på året, ofta med rekord i antalet deltagare i gudstjänsten. Tradition, tidigare erfarenheter och minnen får fler än vanligt att känna att kyrkbesöket känns naturligt och värdefullt – en fantastisk möjlighet. Här inleds också en traditionsrik period när mångas förväntningar och för givet tagna traditioner ska uppfyllas och genomföras. Musikval, ljuständning, julspel och predikoteman är bara exempel på sådant vi gärna har synpunkter och förväntningar inför. Förväntningarna styr oss. Eller leder oss, beroende på hur vi vill se det.

I dessa tider blir frågan om tillbedjan ännu en gång aktuell. All denna tradition som vi står inför vid denna årstid, hur kan vi kombinera och använda den i vår församlings tillbedjan? Hur kan vi få traditionerna att bli mer än bara uppfyllda förväntningar, något djupare än nostalgiska upplevelser och mysiga tillställningar?

Utmaningen till oss: Hur kan vi som lovsångsledare använda traditioner och människors förväntningar till att också bli tillbedjan? Kan vi i juletid leda församlingen i tillbedjan utan att ta bort julkänslan, utan tvärtom fördjupa den till att handla om vad det egentligen handlar om?